Jag har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv som jag gör just nu :( Igår var det den värsta dagen i mitt och Viktors liv, utan tvekan... Det är otroligt hur många tårar man kan fälla.
Igår tog vi farväl av vår älskade hund som varit vår familjemedlem i 6 år. Det var inget lätt beslut vi fick ta, tvärtom. Det var fruktansvärt svårt, så otroligt svårt att det inte går att beskriva. Det gör så ont i kropp och själ. Och nu förstår jag att ett hjärta verkligen kan gråta, för det gör mitt.
Vi hade försökt att hitta ett nytt hem åt henne i snart 3 månader utan framsteg. Hon mådde verkligen inte bra hemma hos oss. Hon var väldigt rädd, orolig och nervös här vilket inte alls kändes rätt mot henne. Samtidigt var det otroligt svårt för mig att inse att vi inte kunde ha vår hund kvar. Vissa dagar hade jag ett enormt hopp och andra dagar mindre. Vi måste omplacera henne, vi ska behålla henne, vi måste omplacera henne, vi ska behålla henne... Vi var verkligen tvungna att bestämma oss. Eller ja, jag var det. Jag kände tillslut att jag inte heller mådde bra av detta, av att vela fram och tillbaka. Situationen var oerhört jobbig, men jag gjorde den inte lättare av att hela tiden ändra mig. Tillslut var det bara att inse att vi var tvungna att göra något, för Sessans skull.
Jag och Viktor vill inte minnas tillbaka på att det var jobbigt att ha hund, utan att det var roligt. Vi vill minnas den kärvänliga, busiga och gosiga hunden som hon var. Hon som älskade allt och alla. Ni som har träffat Sessan vet verkligen vad jag menar. Hon var en fantastisk hund. Men hon mådde verkligen inte bra det sista och det visade hon oss. Det var inte kul att se henne så nervös och rädd, det är inte så det ska vara.
Men det är lite som Viktor säger, att det känns som att vi misslyckats. Vi hade vår stora förhoppning om att vi skulle bli en familj med mamma, pappa, barn och hund. Vi ville verkligen att det skulle fungera och vi försökte verkligen. Men ändå svider det så att vi fick ta detta beslutet. Vår älskade fina hund som har gett oss så många fina minnen.
Jag känner mig just nu som den hemskaste människan på jorden. Det känns som att jag har svikit henne... Jag trodde aldrig att det skulle göra såhär ont. Det kommer göra det ett tag nu, men jag vet att det kommer bli bättre. Men just nu känns det oerhört jobbigt. Både jag och Viktor känner, aldrig mer. Aldrig mer vill vi utsätta oss för detta.
Jag hoppas i alla fall att hon kan förlåta oss och förstå att vi verkligen gjorde det för hennes skull. Och jag vet innerst inne att hon har det bra och att hon har hamnat i hundarnas paradis och tittar ner på oss.
Vi kommer aldrig att glömma dig. Vi älskar dig nu och för alltid.
Sessan
060806-130228
