Vab

Då var det onsdag idag och vi är fortfarande hemma och vab:ar med Minnah. Hennes hosta tog ännu mera tag i helgen och den vägrar att släppa henne. Trots mycket vila, vatten, te med honung och hostmedicin vill den inte ge med sig. Det måste vara något riktigt envetet virus som hon fått. Hon hostar hela dagarna med bara några få pauser och så hostar hon nästan hela nätterna. Hon sover med Viktor uppe i gästrummet och de har fått gå upp flera gånger per natt och dricka. Tycker så synd om min älskade skrutt ❤️ Nu har vi varit hemma en hel vecka och igår var det absolut inte bättre... Jag och Viktor har delat på vab:en så gott som det går. Jag har fortfarande enormt svårt att vara hemma på grund av vikariebristen. I fredags fick de ingen vikarie för mig, så mina två kollegor fick jobba själva :( Hatar den här arbetssituationen vi är i.

William har också blivit förkyld och har fått lite hosta sedan 2 dagar tillbaka. Men han verkar ha fått det mer lindrigt, konstigt nog brukar det vara så. Nu hoppas en själv bara på att klara sig undan! Så mycket hosta och nysningar som man har fått på sig. 

Knodden växer och nu har magen allt blivit ännu större. Jag är i vecka 23 nu och han sparkar och har sig för fullt där inne i magen 😊 Så mysigt att få bekräftelsen att allt verkar vara bra. 

Minnah känner Lillebror sparka för första gången ❤️

Igår skrev jag klart "min arbetsdag" som jag ska skicka in till försäkringskassan. Jag ska såklart ansöka om full graviditetspenning den här gången också. Får jag igenom det så kommer jag att gå hem den 31 januari och det vore väldigt skönt! Mitt jobb är inte gjort för att vara höggravid precis, haha! 

Igår myste vi till det efter middagen. Jag hämtade den stora bäddmadrassen från gästsängen och la den framför soffan. Sen satte vi på en film och myste för fullt! Något knasigt måste man väl hitta på efter att ha varit hemma i en vecka. Jag ska tillbaka till jobbet imorgon och Viktor ska vara hemma om det behövs, vilket jag tror. 

Nu blir det kaffe!

Vi längtar tillbaka!

I lördags åkte mina föräldrar till deras hus i Spanien, de skulle dit på styrelsemöte i deras förening. Minnah och William saknar Spanien något enormt och det gör såklart jag och Viktor också! Vi har haft två helt underbara semestrar där nere. Vi har pratat med mamma/mormor på Facetime och hon har visat oss poolen och huset. Direkt säger William: Mamma, åka Spanien nu (och så blir han alldeles snyftig). Lilla sötnosen. Minnah säger att hon vill bada i poolen igen, :För den är så varm och rolig mamma!

Jag skulle så gärna vilja åka ner nästa sommar igen, men jag velar fram och tillbaka. I så fall kommer Lillebror vara väldigt liten och jag kommer att amma. Sen är det svårt att veta om det kommer vara runt 40 grader som det var första gången vi var nere eller om det blir mer behagligt som det var sist vi var nere. Jag känner mig mer cool nu när det är tredje barnet och tror att vi egentligen skulle kunna åka ner. Jag kan tänka mig att det blir jobbigt för Lillebror om det är alltför varmt och då är det nog inte heller allt för härligt att amma för mig... Ja, huset finns ju kvar och vi kan åka ner sommaren därpå istället när Lillebror är som William var första gången han var med. Svårt det här :) Men det skulle inte sitta helt fel med två underbara veckor där nere till sommaren igen...

Tittade igenom bilderna häromdagen från i somras och drömmer mig bort...

Varför ska de alltid göra så?

Jag kan inte beskriva hur skönt det är att det äntligen är fredag i morgon. Efter denna dagen är jag helt slut, dels har det varit en sån där dag på jobbet då alla barn är högt och lågt. Vi var 18 barn idag och vi skulle baka lussekatter inför måndagens julpyssel drop-in. Tja, det är inte alltid lätt att baka med sina egna barn, eller vad säger ni? Men addera några till på det som ska vara med, plus att de ska bråka om vem som ska göra vad, de pillar och grejar på allt... den första degen blev torr (!) så den fick jag rädda upp. Den andra degen blev bra, men vid sista jäsningen ser jag att ett av barnen lagt sig på plåten!! Ni kan väl tänka er hur de jästa bullarna såg ut! Alltså jag skrattade av trötthet och att jag bara hade lust att skita i allt, haha! 

Sen hände det en kollega något igår, detta har påverkat mig enormt mycket i mina känslor. Mycket för att jag själv är gravid, men också för att det gällde en som var gravid. Var. Jag är redan trött på min kropp, att jag går upp i vikt. Men jag älskar att vara gravid och att bära på ett nytt liv och känna lillebror sparka och röra sig i magen. Så alla dessa dumma tankar ska jag ta bort, för vi ska få en bebis. Det är världens finaste gåva! 

När jag hämtat Minnah och William så hade vi mysigt mellis och sedan tittade vi på Bolibompa (play) och sedan spelade vi spel. Så länge jag är med i spelet är allting bra, men sen var jag tvungen att sätta på en maskin tvätt och då lämnade jag dem en kort stund. Sedan var de igång... de har bråkat järnet här hemma. Eller ja, i vanlig ordning har de lekt en sån lek som man vet kommer spåra ut och att någon blir ledsen. Jag sa till dem flera gånger, men de fortsatte. Och vad händer flera gånger? Jo någon av dem får ont, får en spark, blir ledsen. Och så kommer de gråtandes... men jag säger liksom: vad var det jag sa? Bomull i öronen har de garanterat vissa dagar. Varför håller de på såhär jämt när man inte är med? Jag kan bli tokig på det.

Idag är Viktor borta, så jag funderar starkt på köpmat. Denna preggomorsan som är trött och på dåligt humör tänker inte stå vid spisen idag. Absolut inte. Sen ikväll tänker jag lägga barnen i tid och sen vara gosa ner mig i soffan med serier eller en film. 

Ett tredje litet mirakel

Nästa år, i slutet på mars, blir vi fem i familjen ❤️ Vi har alltid vetat att vi vill ha två eller tre barn. Även fast jag är otroligt nöjd med våra två guldklimpar (som håller oss sysselsatta med både kärlek och bråk), så har längtan efter ett tredje barn alltid funnits där. När jag hade gjort ultraljudet med William, så kändes det så overkligt att det kanske kunde vara sista gången vi gjorde det här. Känslan att jag inte var "klar" blev allt starkare hela tiden. Som tur är har jag en man och livspartner som också gärna ville ha tre barn, men att det är helt upp till mig. Eftersom det är min kropp som ska gå igenom en till graviditet och förlossning. Viljan och längtan efter att skaffa ett till litet mirakel är större än hur min kropp påverkas. Visst har kroppen ändrats efter två graviditeter, men jag lyckades komma i bättre fysisk form efter William än vad jag nånsin varit! Så jag tänker att det ska gå efter denna graviditeten också!

Vi har fått samma bf datum som vi hade med William (komiskt nog). 

Lillebror är beräknad till den 31 mars 💙