Ruinerad

Ja, då flög pengar iväg igen. Bilen kostade oss en del för 2 veckor sedan, nu är räkningarna betalda och så har jag precis beställt en ny bilstol till William (dyrt, men extremt viktigt!). Inget mer babyskydd för honom snart, min bebis börjar bli stor! Hjälp!!! Ja, det är faktiskt läskigt. Nu har vi ju två små godingar och vi vet inte än om vi vill ha en trea om några år eller om vi är nöjda. Blir sådär ledsen och känslosam när jag tänker på att vi kanske inte ska ha fler barn. Ingen mer gravidmage, känna sparkar, vara med om en förlossning, amning, bebisgos... Alltså jag kan fortsätta i evigheter ❤️ Självklart älskar jag mina barn som jag har och det är fantastiskt att få vara med om deras utveckling och se vilka personer de blir, att titta tillbaka på när de låg i magen och sedan när de var små. Inte alla mammor känner nog som jag gör, men jag kan garantera att det finns fler än jag ;-)

I tisdags åkte adventsljusstakarna fram. Jag vet, lite tidigt kanske. Men jag har varit hemma hela veckan och det har varit så trist väder, så då kunde jag ju lika gärna passa på att greja lite :) Idag åkte julgardinerna upp också och lite annat pynt som tomtar, ljuslyktor och dukar. Vad mysigt det blir med en gång! 

Imån är det fredag igen, så skönt :) Då blir det mys med mina föräldrar här hemma. Dock får jag hålla mig ifrån godis, vin och annat gott eftersom alla mina extra points är slut. Tror att vi ska äta räkor, hoppas iaf på det, och det blir något att se fram emot! Vägning på lördag och då får jag nya points igen :) Tror denna veckan blir sådär, har haft röda veckan och sen gick jag ner bra förr helgen. Vi får se helt enkelt :)

Skärpning :)

Oj, nu var det allt ett tag sedan jag skrev något på bloggen! Tittade igenom mina gamla inlägg för några dagar sedan när Minnah var lika liten som William är nu. Det är verkligen kul att kunna titta tillbaka och läsa hur det var då. Rutiner, humör, utveckling...allt! Så nu måste jag skärpa mig med bloggandet, jag vill ju kunna gå tillbaka och läsa om William när William var liten och hur galet fort Minnah utvecklas!

Minnah pratar, pratar och pratar! Varje dag kommer det nya ord och meningar. Hon överraskar mig varje dag, inte för att jag inte tror att hon kan, utan för att hon lär sig så otroligt fort! Det är faktiskt lite skrämmande hur fort hon har blivit stor. Samtidigt är det väldigt roligt när hon är så duktig på att prata och göra sig förstådd, att hon börjar bli mer självständig. 

Min fina Minnah

Sen är hon ju helt fantastisk med William. Det värmer så i hjärtat att se hur mycket hon älskar sin lillebror, hon är så omtänksam och fin på alla sätt och vis.

Mina älsklingar

William utvecklas han med, han är på vippen att lära sig krypa. Nu har han lärt sig att "ställa" sig på knä, så snart är det slut på friden ;-) Han har ju lite mer energi och bus i kroppen mot vad Minnah hade i den åldern. Denna lilla underbara buskille! Andra tanden har kommit upp nu, så nu börjar han få mindre ont i munnen (för ett litet tag iaf) och bli lite gladare igen. Dock har han åkt på en förkylning så han sover så dåligt på nätterna nu (och jag med för den delen...). 

Glad kille efter maten :)

Mysstund

Jag är väldigt stolt över mig själv. Ja, jag är faktiskt STOLT. Efter helgens vägning har jag nu gått ner 14,2 kg och jag har 3,5 kg kvar nu tills jag når min målvikt. Det känns helt fantastiskt bra att ha lyckats efter att ha testat lite olika metoder. Men främst, om jag verkligen tänker efter, så är det nog motivationen som inte funnits där. Även om jag har mått dåligt över min vikt i väldigt många år och har velat ta tag i det, så har ändå på något sätt viljan och motivationen inte funnits där. Men den här gången kändes det annorlunda från start. Nu har jag alltså efter endast 18 veckor, gått ner 14,2 kg. Det är faktiskt inte dåligt alls! Nu är det bara att fortsätta kämpa för att ta bort de sista kilona. Jag är mycket gladare, piggare, lyckligare, mer hälsosam... ja så många saker! När jag väl har gått i "mål", då jäklar ska jag aldrig hamna tillbaka där jag var, ALDRIG! Jag vill inte må så dåligt igen.

En mycket mer gladare Alexandra!

Ja, nu blev det mycket text och bilder :) Men det blir så när uppdateringen varit dålig. I morgon är det 1 månad kvar till julafton! Helt underbart! I veckan blir det att leta fram julpynt, för här ska det fixas ;-)

Framsteg!

Dagarna och veckorna går så fort! Ett tag sen jag uppdaterade nu, så det är kanske dags! 😊

William har varit gnällig till och från nu i några dagar, riktiga humörsvängningar har han haft. Nätterna har varit väldigt oroliga också, vi har fått ge honom välling när han har vaknat. Han har varit så orolig så att vi inte fick honom att somna om. Igår kände jag i hans mun och ÄNTLIGEN har hans första tand spruckit igenom! Har väntat  detta sedan han var 4 månader. Han har dregglat enormt mycket sen dess och älskat kallt vatten och stoppat ALLT i munnen. Skönt att man nu äntligen kan förstå hans beteende!

Min lilla guldklimp

Vägningen har varit sådär i 2 veckor, först +0,3 kg i samband med att jag slutade amma och veckan efter det stod vågen på +-0 kg. Men jag deppade inte för det, utan accepterade läget att jag kanske hamnat på en "platå" och att det bara är att fortsätta. Den här helgen hade jag ingen som helst aning om hur det skulle gå, hade liksom ingen känsla för om det skulle vara + eller -. Men OJ! -1,3 kg! Helt galet bra siffra! Så stolt och glad att jag fortfarande lyckas gå ner mer i vikt. Nu är jag nere på -12,2 kg på 15 veckor. Har sagt till mig själv att de sista 5 kilorna får ta tid, jag tror att de kommer bli svårare. Men det är bara att fortsätta precis som jag jag gör: äta rätt mat och mängd och att röra på mig. Även fortsätta med det psykiska, att lite godis är gott och att ibland unna sig en kaka (inte två osv). Än så länge känner jag att jag har kommit en bra bit på vägen. Nöjer mig mycket fortare nu med sötsaker än innan, jag kan till och med strunta i att ta något överhuvudtaget vilket inte hände ofta förr. Känns så skönt att känna den utvecklingen!

Tog på mig min vinterjacka förut när jag la William där ute... Den är inte alls lika snygg på mig längre, min älskade Didrikssons jacka. Kanske ska jag unna mig en ny i år?