William har varit så mycket bättre denna veckan, min kille är tillbaka- igen! Hoppas bara att han får slippa ha ont nu på ett bra tag! Nu är det ingen som orkar med detta mer, speciellt William.
Min fina prins
Brukar oftast skriva om positiva saker och hur bra jag har det, och det har jag! Men nu ska jag bjuda på något annat.
När William äntligen blev bättre la Minnah in en ny växel. Åt helt fel håll. I tisdags och onsdags har hon varit så "beep" jobbig!! Hon har liksom tryckt på rätt knappar hela tiden. När jag har suttit och ammat i soffan så har hon t.ex sprungit runt i soffan och hoppat (vilket hon absolut inte får göra någonstans!) och jag har sagt till henne, men då har hon fortsatt och bara skrattat åt mig! Unge! Hon hoppar och springer så att hon är nära att ramla ner flera gånger. Jag tar ner henne fastän jag ammar (!) och hon bara kommer upp igen. Det fungerar inte om jag ignorerar henne heller. Gah! Och så har hon lärt sig att säga: "Jag sa nej mamma!".
När William äntligen blev bättre la Minnah in en ny växel. Åt helt fel håll. I tisdags och onsdags har hon varit så "beep" jobbig!! Hon har liksom tryckt på rätt knappar hela tiden. När jag har suttit och ammat i soffan så har hon t.ex sprungit runt i soffan och hoppat (vilket hon absolut inte får göra någonstans!) och jag har sagt till henne, men då har hon fortsatt och bara skrattat åt mig! Unge! Hon hoppar och springer så att hon är nära att ramla ner flera gånger. Jag tar ner henne fastän jag ammar (!) och hon bara kommer upp igen. Det fungerar inte om jag ignorerar henne heller. Gah! Och så har hon lärt sig att säga: "Jag sa nej mamma!".
Nu till det värsta. Hon har ALLTID varit så go med William. Alltid. Men i måndags "slog" hon William flera gånger :( Han låg t.ex i babygymmet och så lägger hon sig bredvid. Hon pillar typ alltid på hans huvud för hon vill få bort "smuts" på William (vilket är skorv), men vi har alltid sagt nej och tagit bort hennes hand. Hon har då slutat för stunden iaf, men nu fortsatte hon när jag sa till henne och när jag sen kom för att ta bort henne slog hon honom i magen! Å jädrar vad arg jag blev och chockad!! Det där är liksom inte acceptabelt någonstans! Dags att ta fram den arga och bestämda mamman i mig!
Igår låg W och sov i vagnen och M gick fram till honom. Jag sa till henne att låta honom vara eftersom han sov, då skrattade hon mot mig, SKREK "Hej William!" och slog honom sen i magen tre gånger innan jag hann fram. Senare satt han i babysittern och helt plötsligt tog hon en himla massa fart på honom och jag säger till (såklart), då skrattar hon igen och slår honom på huvudet! Ursäkta, men då kände jag JÄVLA UNGE! Ja så kände jag faktiskt. Hon hade gått mig på nerverna i två dagar och jag kände inte igen henne alls! Vart har min flicka tagit vägen som är snäll mot allt och alla?! Hon måste ha förstått att jag blev arg iaf för hon sa: "krama mig mamma" flera gånger.
Idag är hon tillbaka igen, som sig själv. Visst, klockan är bara halv två, men än så länge är hon sig själv. Jag vill tro att det är något slags beteende på att William har varit så ledsen det senaste och att det är en reaktion på det. Hon har, trots att han varit ledsen, fått mycket uppmärksamhet i alla fall så det kan inte bero på det. Annars vette sjutton var det där var. Men nu har vi också bestämt att hon måste släppa taget om William lite grann. Hon har stenkoll på honom, frågar var han är och hon vill gärna vara med när han sitter i babysittern eller ligger i babygymmet. Nu måste William få vara lite själv också har vi sagt och hon med för den delen.
Även om jag varit så jädrans arg på henne nu i två dagar så betyder inte det att hon inte är min älskade lilla tjej längre! Detta är antingen en reaktion eller någon slags trotsgrej från hennes sida. Det är också en viktig del i hennes utveckling, MEN, det är under inga omständigheter alls rätt att slå någon annan! Aldrig.
Ursäkta för det långa inlägget, men ville bara visa en annan sida från vår vardag. Vi är inte alls felfria :) Skönt det ;-)
Igår låg W och sov i vagnen och M gick fram till honom. Jag sa till henne att låta honom vara eftersom han sov, då skrattade hon mot mig, SKREK "Hej William!" och slog honom sen i magen tre gånger innan jag hann fram. Senare satt han i babysittern och helt plötsligt tog hon en himla massa fart på honom och jag säger till (såklart), då skrattar hon igen och slår honom på huvudet! Ursäkta, men då kände jag JÄVLA UNGE! Ja så kände jag faktiskt. Hon hade gått mig på nerverna i två dagar och jag kände inte igen henne alls! Vart har min flicka tagit vägen som är snäll mot allt och alla?! Hon måste ha förstått att jag blev arg iaf för hon sa: "krama mig mamma" flera gånger.
Idag är hon tillbaka igen, som sig själv. Visst, klockan är bara halv två, men än så länge är hon sig själv. Jag vill tro att det är något slags beteende på att William har varit så ledsen det senaste och att det är en reaktion på det. Hon har, trots att han varit ledsen, fått mycket uppmärksamhet i alla fall så det kan inte bero på det. Annars vette sjutton var det där var. Men nu har vi också bestämt att hon måste släppa taget om William lite grann. Hon har stenkoll på honom, frågar var han är och hon vill gärna vara med när han sitter i babysittern eller ligger i babygymmet. Nu måste William få vara lite själv också har vi sagt och hon med för den delen.
Även om jag varit så jädrans arg på henne nu i två dagar så betyder inte det att hon inte är min älskade lilla tjej längre! Detta är antingen en reaktion eller någon slags trotsgrej från hennes sida. Det är också en viktig del i hennes utveckling, MEN, det är under inga omständigheter alls rätt att slå någon annan! Aldrig.
Ursäkta för det långa inlägget, men ville bara visa en annan sida från vår vardag. Vi är inte alls felfria :) Skönt det ;-)
Jag älskar mina barn över allt annat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar