16 dagar kvar

Dagarna bara springer iväg och nu är det endast 16 dagar kvar till BF :) Helt underbart! Vid den här tidpunkten med Minnah hade jag precis gjort mitt vändningsförsök (som misslyckades) och fick veta att det skulle bli kejsarsnitt. Men Lillebror ligger fortfarande tryggt med huvudet neråt, så här verkar det bli en "vanlig" förlossning. 

Jag var på mvc i torsdags och mitt blodtryck var som vanligt jättebra, väldigt skönt att slippa ha problem med det. Sen kände min bm på magen hur han låg och hon tyckte allt att han fortfarande låg rätt. Sen kollade hon hjärtljuden och då låg de på 170 och de ville inte gå ner. Så vi mätte magen emellan, mitt sf mått ligger nu på 35 cm. Sen kände hon lite igen på magen och då blev hon helt plötsligt osäker på hur han låg så hon gick och hämtade en annan bm. Hon kände en rumpa uppe och ett huvud långt ner, puh. Där hann de allt skrämma mig! När vi sedan skulle kolla hjärtljuden igen så var de uppe på 180 och han ville inte alls lugna ner sig. Så jag fick glatt gå och sätta mig i väntrummet medan min bm hade en patient emellan. Efter 30 minuter fick jag komma in igen men då låg de fortfarande på 180, så hon ville lägga mig med ctg. Efter 10 minuter kom hon tillbaka och rummet var upptaget :( Vi gick in en snabbis igen och tittade till hjärtljuden, men det var oförändrat. Så jag skulle glatt få komma tillbaka igen lite senare, efter Minnahs 2 årskontroll på bvc. 

Tyvärr var inte det mycket roligare. Minnah vägrade ställa sig på vågen, gallskrek och ville bara vara i min famn. Då tog vi fram lite såpbubblor och efter mycket om och men ställde hon sig tillslut på vågen. Och då hade hon gått ner sen sist. Sist hade hon också gått ner lite i vikt, men då hade hon precis varit magsjuk och nu hade hon precis haft 3 dagarsfeber med 40 grader och inte ätit på 4 dagar. Visst, hon är inte stor i maten och samtidigt är hon väldigt aktiv. Vi har aldrig märkt att hon inte har ork eller energi, snarare tvärtom. Vi fattar inte var hon får all energi ifrån! Så tråkigt bara att hon inte går upp i vikt, det blir sånt fokus och det tycker jag är jobbigt :( Vi får hoppas att hon "äter upp sig" lite nu när hon är bättre igen. 

Viktor följde sedan med till mvc, för det skulle inte vara lätt för mig att ligga uppkopplad med ctg och samtidigt ha Minnah med mig. Jag låg i 20 min med ctg och Lillebror hade äntligen lugnat ner sig :) Nu låg hjärtljuden normalt igen, så skönt! Att han var tvungen att skrämmas så! Busunge!