Det började med att Minnah spydde igår efter att hon druckit sin välling. Men det tyckte jag iofs var ganska bra, för då fick hon upp mycket slem. Trodde att det då kunde bli en ganska okej natt, men oj så fel jag hade.
Det började med att hon hostade rejält och fick kväljningar vid 22. Hon kröp upp i min famn och "halvsov" medan hon konstant hostade. Hon ville inte dricka någonting alls, så det var bara att sitta upp och hålla henne. Lilla skrutt. Tillslut fick hon somnat, kanske vid 24. Sen vaknade vi av att hon hostade något fruktansvärt vid 3:50 och slemmet som låg och irriterade la sig som ett lock vilket gjorde att hon fick svårt att få luft :( Så himla hemskt att få se sin lilla tjej må så dåligt och sen när det gäller andningen så är man inte stor som förälder. Usch, vad hemskt det är. Hon fick inte fram ett enda ord och hon hostade och kväljde men ingenting kom upp. Ville att hon skulle dricka, men hon ratade det totalt. Såg verkligen paniken i henne... och jag kan säga att jag kände mig inte lugn alls!
Efter en stund gick vi upp och tog på oss och gick ut i friska luften. Det hjälpte lite grann, hon började småprata vilket kändes underbart. Hon hostade, men fick fortfarande inte upp någonting. Efter kanske 15 minuter gick vi in igen när det kändes som att det hade blivit lite bättre. Då satte vi oss i soffan och tittade på Bamse - klockan 4 på morgonen... Vi satt där en stund och hon sen fick vi faktiskt henne att dricka lite utspädd saft, hurra! Vi var kanske vakna i 30 minuter, sen somnade hon i min famn. Och jag kan säga att när vi hörde henne andas bättre och somnade lugn så tog det inte någon lugn stund innan vi somnade heller.
Viktor väckte mig vid 6 när han skulle åka till jobbet, då förflyttade jag mig och M ner till sängen där vi sov till 8. Då ringde jag BVC och pratade med dem och hon fixade en akut drop-in tid på VC för Minnah. Vår underbara BVC Madde! Det fanns egentligen ingen plats, men åh vad det värmde i hjärtat när hon fixade en i alla fall :) Vi fick komma in ganska fort och då sa sköterskan att vi fixar flytande Bricanyl till henne. Det ska hjälpa henne att vidga luftrören så att hon ska kunna andas bättre och så att slemmet lättare kan komma upp. Underbart!
Den här natten vill jag aldrig uppleva igen. Detta är verkligen något som man som förälder avskyr, att se sitt allt må så dåligt och att man är så maktlös! Visst, det är bara "slem", men när det sätter sig så och påverkar andningen, då är det fruktansvärt att se sin lilla 1,5 åring kippa efter luft. Vidrigt!
Hoppas nu på en bättre natt nu när vi fått medicin. Stackars lilla skrutt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar