Ja, så är Minnah sjuk, ja jag vet, igen. Helt galet. Feber på julafton som sedan ledde till fruktansvärd hosta, igen. Det har nu varit 2 kvällar och nätter från helvetet. Lillstumpan har endast fått sova i typ 10 minuter innan hostan kommer. Och den har verkligen inte varit nådig mot henne. Både jag och Viktor får ALLTID hosta när vi blir förkylda, men den hostan som Minnah har, den har ingen av oss varit i närheten av. Eller jo, jag har iofs det. När jag var gravid med Minnah så hostade jag så kopiöst i flera dagar att jag hostade "sönder" stora revbensmuskeln (AJ!). Men M har hostat från och till nu i 3 hela månader! Och som sagt, den hostan hon får, den är inte alls snäll! Fy! Det svider så i hjärtat och gör så ont att jag inte kan göra mer än att hålla om henne och lugna henne. Hon blir ju så rädd varje gång hon hostar så och får sån panik :( Igår var hon så dålig att vi fick ta upp henne till oss... tillslut efter att ha lugnat ner henne och hostan dämpade sig kunde hon somna i min famn. Igår kom också febern tillbaka, men idag har hon inte haft någon. Nu är Viktor nere och lägger henne. Undra om vi hinner äta middag innan vi får hämta henne? Det återstår att se...
I fredags kom äntligen beskedet från försäkringskassan. Jag kan säga att jag rev upp brevet ;-) Har varit så orolig att det har tagit sån tid och jag har verkligen inte varit säker på att jag skulle få igenom graviditetspenningen, men som jag har hoppats! Och JA!!! Jag fick igenom det den här gången också! :) Helt underbart! Så jag kommer jobba sista dagen torsdagen den 30 januari! Då har jag 1,5 år att vara hemma sen att se fram emot, galet underbart om ni frågar mig :)
Lillebror sparkar som bara den varje dag. Oj vad han är igång! Nu börjar sparkarna verkligen bli kraftfulla och han sparkar flera gånger på raken :) Men han retas fortfarande med att sluta sparka när någon vill känna, det är rätt skumt det där ;-) Ställde mig på vågen igår och jag trodde faktiskt att jag skulle ha gått upp mer vid det här laget. Har ätit dåligt från start (då kunde jag bara äta rostmackor med ost), nu äter jag som jag brukar men jag rör knappt på mig. När jag var med M så hade jag ju Sessan som jag gick med varje dag, men nu orkar jag som mest gå typ 3 km långsamt (och det blir inte alls ofta eftersom jag har ganska ont). Det är bara att hoppas på att jag inte lägger på mig enormt nu på slutet, men vätskan får jag absolut räkna med att den kommer på slutet. Med M svullnade jag enormt mycket, la på mig mycket vatten.
Nej, nu är det dags att ta ut revbenen och kycklingen från ugnen, till det blir det potatissallad. En lätt, men god middag för två :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar