Igår gick Minnah till förskolan igen efter att ha varit sjuk sen förra lördagen. Egentligen ville jag ha henne hemma eftersom hon fortfarande knappt äter någonting och inte har så mycket energi. Men ja hon var lite piggare och har blivit av med hostan och febern. Jag var iväg i fredags på närakuten för att kolla upp om hon hade halsfluss eftersom hennes mandlar var så enormt stora. Men han tittade på henne och sa att de var väldigt stora, men att det inte var halsfluss. Han gjorde inget test eller så, utan tittade. Därför tänkte jag också att då var det ju inte det och i så fall kanske hon skulle må bra av att komma iväg några timmar till sina kompisar... Men när jag hämtade henne såg hon trött ut och hon hade såklart inte ätit något speciellt till lunch.
Hon har fortfarande låtit lika tjock i halsen, mandlarna är fortfarande stora och hon äter ingenting. Idag vaknar hon med feber igen... gah! Vad är det hon har fått?! Varför blir hon inte bra? Jag valde att ringa vårdcentralen idag och ta med henne dit för att kolla igen om det är halsfluss. Så jag packade in alla 3 barnen och åkte dit. Efter en lång väntan med en krasslig Minnah, en ledsen och gnällig Oliwer och en sprallig William, fick vi komma in tillslut (halleluja säger en svettig mamma). Läkaren såg att mandlarna var väldigt stora och förstod varför Minnah har svårt att äta. Hon såg inte de där klassiska vita prickarna på mandlarna för halsfluss, men vi tog ett prov ändå eftersom Minnah fortfarande inte är bra. Hon ville också ta ett stick i fingret för att kolla om det kunde vara något annat eftersom hon hade fått feber igen. Oh my god. Minnah blev helt galen, skrek, grät och kastade sig runt för hon ville verkligen inte ha ett stick i fingret. Hon fick panik. Oliwer som var ledsen och otroligt trött ville inte sitta i bilstolen i väntrummet, så jag lämnade den där, men jag fick hämta den ändå och sätta han i den för att kunna hålla fast Minnah...usch. Oliwer grät, Minnah skrek och William stod och bara tittade 🙈 Tillslut lyckades vi få till ett stick, men det där var inte roligt. Tillslut efter att ha försökt vara lugn och pedagogisk, en go mamma... så fick jag bli bestämd och säga att detta är inte okej och förklara att vi MÅSTE göra det här även om hon inte vill det. Vi måste ta reda på varför du är sjuk!
Sen fick vi vänta på proverna. Jag fick amma en ledsen Oliwer för att kunna få honom att somna så att jag kunde ta hand om Minnah som var ledsen och känner sig dålig och bara vill kramas med mamma. Stackars William som bara fick hänga på och vara lite "utanför"... Jag kan väl säga att jag har haft roligare och lättare stunder än denna 😔 Men vi fick tillslut svar och det visade sig att Minnah har halsfluss.
Nu får jag dock jobba med mitt dåliga samvete som jag fick idag. Innan jag åkte till Närakuten i fredags var jag på Minnah mycket med maten. Att hon måste äta för att få energi, hon måste äta för att må bra, ÄT! Jag blev galen, men pga oro såklart. Att se vår lilla tjej (hon har inte mycket att ta av direkt) inte äta och ha så dåligt med energi är riktigt tufft. När vi fick reda på att det inte var halsfluss, kände jag att nej nu får hon bannimej börja äta, då har hon ju "bara" halsont. Nu har jag varit på henne i flera dagar igen med maten och idag får jag veta att hon HAR halsfluss... Och jag vet hur jäkla ont det gör, jag har haft det väldigt mycket själv när jag var liten och det går knappt att svälja alls och halsen gör fruktansvärt ont. Och jag, hennes mamma har varit på henne varje dag med maten när hon har haft så ont.
Lättare är det inte heller att hon för en månad sedan satte i halsen på förskolan och sen dess är rädd för att äta och svälja en hel del mat... så det + halsluss är ingen rolig kombination. Jag hoppas att nu när hon blir bättre av penicillinet och börjar äta, att hon också kommer över rädslan att svälja. Det här med mat är väldigt laddat tycker jag. Jag vill bara att hon skall börja äta utan att vara rädd 💜
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar